Meditation

Testade att meditera igår efter att ha intensivlyssnat på “The power of now” i en vecka eller så och det blev en riktigt bisarr men skön upplevelse. Jag gick direkt in i ett tillstånd där ögonen flackade under ögonlocken, andningen blev extremt djup, kroppen skakade och jag såg en explosion av geometriska former, en massa färger och siffror. Detta övergick sedan i något sorts tvärtomstadie där jag knappt behövde andas alls på flera minuter. Och allt var väldigt stilla. Sedan kom en liten explosion igen. Och sen slutade jag. Skönt men lite läskigt på samma gång. Men är ändå intresserad av att testa vidare och se var det kan ta mig.

Har i alla fall märkt att allt det här fokuserandet på nuet och att försöka tänka på andningen hela tiden har hjälpt mig extremt mycket i mitt liv, saker som potentiellt skulle kunna vara jobbiga försvinner snabbt eller sätter sig inte alls och jag har blivit mästerlig på att inte älta saker. Förr var bränslet i mitt liv drama, bara för att få känna något. Då var jag rädd för balans och harmoni, tänkte att livet skulle bli enkelspårigt och tråkigt. Nu när jag börjar uppleva det förstår jag inte varför jag någonsin trott att jag inte behövt det. Here we go!

Jag har mediterat lite fram och tillbaka under dom senaste 10 åren, men det blir liksom aldrig någonting av det. Nu när jag har kommit en bit in i Tolles “Power of now” så har jag blivit inspirerad. Inte till att faktiskt sätta mig och meditera riktigt än, men att försöka vara i nuet så ofta jag kan i min vardag. Och att försöka bli medveten om tankarna. Jag trodde jag var relativt medveten om mina tankar, men tji fick jag. Jag är medveten om tankarna jag hör, dom där som är som en röst i skallen. Sen finns det alla dom mellan, dom mer tysta, förbisvischande tankarna som nästan inte går att urskilja.

Och sen finns det det där motståndet inuti mig, motståndet mot att inte tänka. Tänka är liksom min grej, alltså har jag identifierat mig med det. Då blir det lite som att bli identitetslös om jag inte tänker. Tolle menar att tänkandet är som ett missbruk och det kan jag hålla med om. Jag vet ju att jobbiga situationer blir mer jobbiga bara för att jag aktivt väljer att tänka mer på dom och tänka mig mer in i dom. Om jag när det är jobbigt istället väljer att fokusera på andningen och ingenting annat så försvinner ju det jobbiga. Alltså är det tankarna som skapar situationerna. Jag greppar det, men ändå. Det är svårt. Men både boken och alla jag känner som mediterar regelbundet säger att det händer saker när man sätter igång med det på allvar. Jag är intresserad av vad som kan hända. Och om det intresset bara kan bli större än motståndet så ska jag nog komma igång! Here we go!